Haut-Médoc

Under större delen av sin historia var Haut-Médoc en stor region av salta kärr som användes för djurbete snarare än vinodling. På 1600-talet påbörjade holländska köpmän ett ambitiöst dräneringsprojekt för att omvandla myrmarken till ett användbart vingårdsområde. Deras mål var att ge den brittiska marknaden ett vinalternativ till Graves och portugisiska viner som dominerade marknaden. Med hjälp av teknik som var avancerad för den tiden kunde holländarna omvandla tillräckligt med träskmarker för att tillåta stora egendomar att bildas längs Gironde. Snart tog vinregionerna i Bordeaux Margaux, Saint-Julien, Pauillac och Saint-Estèphe form. På 1800-talet var vinregionen i Haut-Médoc en av de mest välmående i Frankrike, med viner som hade ett internationellt rykte som skulle sakna motstycke fram till slutet av 1900-talet.

Området täcker cirka 4 600 hektar deklarerade vingårdar, vilket utgör 28,5 % av Médocs totala mängd, och producerar årligen i genomsnitt 255 000 hektoliter vin. Variationen i jordtyper är större än andra benämningar i regionen, från mindre än idealisk terräng, till Grand Cru klassade slott.

Av de tillåtna druvsorterna i Haut-Médoc är 52 % av vinodlingsarealen planterad med Cabernet Sauvignon, på andra plats kommer Merlot, sedan Petit Verdot och i liten utsträckning Malbec (lokalt kallad "Cot"). Också tillåtna enligt AOC:s bestämmelser är sorterna Cabernet Franc och Carménère.